När en uppfödare i Tyskland ville köpa en hane ur G-kullen fick jag erbjudande om att överta en trevlig engelsk hane. Han har fått två kullar hos uppfödaren och han är ett år gammal. Jag tvekade inte att ta honom eftersom han har en stam jag inte har bland mina och en äldre hane är perfekt! Han är vid ett års ålder frisk som en nötkärna, har aldrig varit sjuk, har fått två trevliga kullar redan varav ena sonen går i avel i Tjeckien och uppfödaren där säger att han är otroligt trevlig och har lämnat kanonfina bebisar.

Så här är han: Tristar´s Cooper! Ett halvt öra har han vilket ser lite lustigt ut hihi. Detta är något som hänt när han va liten i England. Kanske är en hårdhänt mamma som burit honom lite tokigt när han va liten. Han är snäll, lite blyg men lätthanterlig. 

Framöver kommer han nog få träffa Fröken Flo eller Jemimah.

Doris gick upp lite i vikt för ett par veckor sen och jag började nästan hoppas på bebisar. Men så slutade hon gå upp och jag tänkte att det ju inte är så konstigt med tanke på att Vintervita ofta tar uppehåll med barnafödandet över vintern. Så jag slutade väga henne och såg fram emot bebisar till våren istället. Men så idag tyckte jag hon såg större ut. Vägde henne och då har hon gått upp 7 gram på en vecka. Så kanske där är något nu iallafall? Den som väntar får se :-)

 

Jemimah är en så duktig mamma och hennes småttingar växer så det knakar. Två pojkar och två flickor är dom. Ingen av mina honor blir stressade av att jag tar upp ungar och kollar kön innan de är två veckor vilket jag tycker är bra. Kanske är det för att jag umgås så mycket med mina hamstrar, kanske är det helt enkelt bara så mina är i temperamentet. I vilket fall är det roligt eftersom jag får följa bebisarna på ett annat vis än när man låter dom vara tills de själva kommer ut ur boet. Naturligtvis är jag inte och pillar och härjar mycket, men jag kan ta upp bebisarna, kolla så allt är bra och sen lägga ner dom igen.

Här är en av honorna. Mörk och fin Agouti än så länge. För några dagar sedan var de så mörka att de såg svarta ut! Det gick inte ens att se ålen. Mums säger jag som älskar mörka Agoutis!

 

Idag föddes Unetons och Jemimahs kull. Det ser ut att vara en ovanligt liten kull på fyra stycken (kan ha legat någon under som jag inte såg). Lite typiskt när jag har många på kö. Men hoppas att Doris också har några bebbar i magen. På två dygn har hon ökat något gram i vikt så jag hoppas hon fortsätter öka så jag vet om hon har småttingar i magen.

Jag är i alla fall jätte glad att det blev några alls och jag tror bebisarna kommer bli fina. När jag vet kön och säkert antal kontaktar jag er som står på kö. Själv ska jag behålla en hona, kanske även en hane om det finns  så det blir ju inte jätte många till salu tyvärr. Men vi får se om jag kanske har en lösning så i alla fall några som står på kö blir glada ;-)

För ett par dagar sedan la jag ju upp en liten julhälsning här på hemsidan. Motviet är söta Snögatans Mona Lisa.
Men vi passade även på att ta några juliga, vintriga kort på några av våra andra djur. Filips ena kanin, Violens Elwina blev så här söt med Luciaglitter och allt.

 

Vi satte ju ihop Jemimah med Uneton och Doris med Wille. Jemimah börjar bli riktigt tjock och ökar stadigt i vikt. Hon är absolut dräktig! Jag har höga förväntningar på den här kullen så jag hoppas allt går bra och det blir fina, friska bebisar. Uneton har fått flytta ur buren men får, om allt går väl, en liten son att bo tillsammans med snart.
Doris däremot visar ännu inga tecken på att vara dräktig så hon får bo kvar med sin Wille. De trivs så fint ihop och är det så att Doris har gått in i vintervila får de bo tillsammans tills hon vill ha bebisar framåt våren. Men än är det inte för sent för bebisar hos dom i vinter... Det kan visa sig senare på vissa och eftersom de som sagt bor ihop kanske det inte tog vid första parningarna.