2012-06-21 Underbara Campbells!
Jag blir bara mer och mer imponerad av Campbells faktiskt. Visst, några av de jag äger har visat tendenser till att vakta buren en aning. De som har gjort så upprepade gånger har jag valt att inte avla på eftersom det är en av flera saker jag vill arbeta för att få bort hos Campbells. Men de jag har i avel nu är alla väldigt trevliga och blir bara glada när man sätter ner händerna i buren.
Det är verkligen roligt att sitta och titta på Campbells. Deras beteende skiljer sig så mycket från Vintervita och det är verkligen intressant att se. När man väl har båda arterna förstår man mer än någonsin att det är mycket mer som skiljer dessa två arterna åt än vad man kanske kan förstå.
Roligast av allt är nog att se hur bebisarna leker med varandra på ett helt annat vis än vad de Vintervita gör. Vintervita kan också brottas lite och så, men Campbells lattjar med varandra jämt och de har verkligen roligt!
Nu har mina båda kullar blivit så gamla att jag var tvungen att dela upp honor och hanar. Det kan ibland vara lite trixigt att sätta ihop Vintervita och man behöver både ha tålamod, is i magen och lite olika stratergier. Så jag började med att skura och göra iordning burar. Nya saker i som inte luktade andra hamstrar. En neutral plats de kan träffas på utan att vakta sina territorium osv. Precis som jag gör vid ihopsättning av Vintervita.
Så började jag med att sätta ihop killarna i Fable-kullen med Akito som är en ung hane de aldrig träffat förut. Jag satt beredd att gå in och avbryta om det blev bråk, men det kändes ganska onödigt märkte jag sen. Bebisarna sprang omkring i hagen och lekte med varandra och Akito hängde på bäst han kunde. Men ganska snart tröttnade han och ville upp till mig istället. En stund senare satt Akito i en härlig bebis-hög och tvättade dom allihop.
Det har inte varit så mycket som ett pip ur den buren. Inga bråk, ingenting. En knapp vecka efteråt va det dags för Spring Flower-kullen att delas upp. Periwinkle ska stanna och vara sällskap åt Blackberry. Candytuft stannar som sällskap till mamma. Så det va bara att sätta ihop Periwinkle med Blackberry. Inga som helst problem där. Men så är det ju lilla Dianthus som ska flytta tillsammans med en pojke ur den andra kullen. Jag funderade på vad som skulle vara bäst att göra. Välja ut ett par hanar som en köpare får välja mellan som sällskap åt Dianthus och sätta dom ihop i en egen bur? Det hade varit okej, men kanske inte köparen vill ha just de jag har valt ut? Hade ju varit typiskt. Så jag tog mod till mig och släppte ner Dianthus, det svarta fåret, i stora killgruppen. Och.... INGENTING hände. De brydde sig inte. De kollade om han va en tjej. När de förstått att han inte va en flickvän blev han en i gänget direkt. Nu tumlar han runt och leker med sina nya "bröder" och sover med farbror Akito som om han aldrig gjort annat.
Underbart att se! Campbells säljer jag aldrig ensamma. Blir det udda antal får man antingen köpa tre eller får den som blir över vara kvar tills nästa kull kommer och han/hon kan få en kompis där. De är verkligen menade att bo i flockar.
Vintervita däremot kan vara lite mer luriga. Jag försöker alltid att sätta ihop Vintervita med en kompis. Funkar inte den kompisen provar jag med andra. Ibland får tyvärr en ny hane sitta ensam ett tag tills han kan flytta ihop med en hona om han inte går att sätta ihop med en annan hane. Sedan sparar jag en hane ur kullen som får bo med sin pappa. Det känns inte roligt att ha hanen ensam den tiden, men samtidigt har jag inte sett att de har mått dåligt direkt. En ensam Campbells däremot blir deppig. Jag är medveten om vad lagen säger och jag upplyser alltid mina köpare om det och säger att jag rekommenderar att man köper två. Men vill en köpare trots detta absolut bara köpa en hamster får de köpa en Vintervit jag tror kommer funka som ensam hamster. Vissa är väldigt tighta redan som ungar, andra drar sig lite mer undan från de andra.
Har man däremot två Vintervita som bor ihop och fungerar finns det inget härligare än att se dom ligga och sova tätt ihop, sitta sida vid sida och äta osv. Då känns det bra i hjärtat och det är så det egentligen ska vara.
Det är en svår fråga det där med att alltid sälja i par eller ej. Men jag kan inte gärna tvinga folk när jag själv har några få som absolut inte vill bo ihop med andra hamstrar. Detta är något jag vill arbeta med i min avel. Jag vill att ALLA hamstrar ska funka i par livet ut. Sookie fungerade inte ihop med någon annan än fertil hane, och så kan hon inte bo eftersom hon skulle få kull efter kull och det sliter dels på henne och sedan tillför det inget att ta massor av kullar med samma par. Jag trodde att hon skulle acceptera en dotter ur sin kull, men när ungarna började närma sig könsmognad tog det stopp och hon "slängde ut dom". Hon va så pass elak att jag var tvungen att sätta henne i egen bur. Jag hade egentligen tänkt ta en kull till på henne vid det laget, men jag lät bli av den anledningen. Eftersom hon fortfarande var ung fick hon flytta hem till en rar familj som sökte en väldigt snäll, lugn och trevlig hamster som trivdes att bo ensam.
Roslagens skriver bra om den här frågan tycker jag och jag är inne på samma spår som hon är. Läs gärna om ni är nyfikna: http://www.roslagshamstrar.se/par_eller_fler.html
Det är verkligen roligt att sitta och titta på Campbells. Deras beteende skiljer sig så mycket från Vintervita och det är verkligen intressant att se. När man väl har båda arterna förstår man mer än någonsin att det är mycket mer som skiljer dessa två arterna åt än vad man kanske kan förstå.
Roligast av allt är nog att se hur bebisarna leker med varandra på ett helt annat vis än vad de Vintervita gör. Vintervita kan också brottas lite och så, men Campbells lattjar med varandra jämt och de har verkligen roligt!
Nu har mina båda kullar blivit så gamla att jag var tvungen att dela upp honor och hanar. Det kan ibland vara lite trixigt att sätta ihop Vintervita och man behöver både ha tålamod, is i magen och lite olika stratergier. Så jag började med att skura och göra iordning burar. Nya saker i som inte luktade andra hamstrar. En neutral plats de kan träffas på utan att vakta sina territorium osv. Precis som jag gör vid ihopsättning av Vintervita.
Så började jag med att sätta ihop killarna i Fable-kullen med Akito som är en ung hane de aldrig träffat förut. Jag satt beredd att gå in och avbryta om det blev bråk, men det kändes ganska onödigt märkte jag sen. Bebisarna sprang omkring i hagen och lekte med varandra och Akito hängde på bäst han kunde. Men ganska snart tröttnade han och ville upp till mig istället. En stund senare satt Akito i en härlig bebis-hög och tvättade dom allihop.
Det har inte varit så mycket som ett pip ur den buren. Inga bråk, ingenting. En knapp vecka efteråt va det dags för Spring Flower-kullen att delas upp. Periwinkle ska stanna och vara sällskap åt Blackberry. Candytuft stannar som sällskap till mamma. Så det va bara att sätta ihop Periwinkle med Blackberry. Inga som helst problem där. Men så är det ju lilla Dianthus som ska flytta tillsammans med en pojke ur den andra kullen. Jag funderade på vad som skulle vara bäst att göra. Välja ut ett par hanar som en köpare får välja mellan som sällskap åt Dianthus och sätta dom ihop i en egen bur? Det hade varit okej, men kanske inte köparen vill ha just de jag har valt ut? Hade ju varit typiskt. Så jag tog mod till mig och släppte ner Dianthus, det svarta fåret, i stora killgruppen. Och.... INGENTING hände. De brydde sig inte. De kollade om han va en tjej. När de förstått att han inte va en flickvän blev han en i gänget direkt. Nu tumlar han runt och leker med sina nya "bröder" och sover med farbror Akito som om han aldrig gjort annat.
Underbart att se! Campbells säljer jag aldrig ensamma. Blir det udda antal får man antingen köpa tre eller får den som blir över vara kvar tills nästa kull kommer och han/hon kan få en kompis där. De är verkligen menade att bo i flockar.
Vintervita däremot kan vara lite mer luriga. Jag försöker alltid att sätta ihop Vintervita med en kompis. Funkar inte den kompisen provar jag med andra. Ibland får tyvärr en ny hane sitta ensam ett tag tills han kan flytta ihop med en hona om han inte går att sätta ihop med en annan hane. Sedan sparar jag en hane ur kullen som får bo med sin pappa. Det känns inte roligt att ha hanen ensam den tiden, men samtidigt har jag inte sett att de har mått dåligt direkt. En ensam Campbells däremot blir deppig. Jag är medveten om vad lagen säger och jag upplyser alltid mina köpare om det och säger att jag rekommenderar att man köper två. Men vill en köpare trots detta absolut bara köpa en hamster får de köpa en Vintervit jag tror kommer funka som ensam hamster. Vissa är väldigt tighta redan som ungar, andra drar sig lite mer undan från de andra.
Har man däremot två Vintervita som bor ihop och fungerar finns det inget härligare än att se dom ligga och sova tätt ihop, sitta sida vid sida och äta osv. Då känns det bra i hjärtat och det är så det egentligen ska vara.
Det är en svår fråga det där med att alltid sälja i par eller ej. Men jag kan inte gärna tvinga folk när jag själv har några få som absolut inte vill bo ihop med andra hamstrar. Detta är något jag vill arbeta med i min avel. Jag vill att ALLA hamstrar ska funka i par livet ut. Sookie fungerade inte ihop med någon annan än fertil hane, och så kan hon inte bo eftersom hon skulle få kull efter kull och det sliter dels på henne och sedan tillför det inget att ta massor av kullar med samma par. Jag trodde att hon skulle acceptera en dotter ur sin kull, men när ungarna började närma sig könsmognad tog det stopp och hon "slängde ut dom". Hon va så pass elak att jag var tvungen att sätta henne i egen bur. Jag hade egentligen tänkt ta en kull till på henne vid det laget, men jag lät bli av den anledningen. Eftersom hon fortfarande var ung fick hon flytta hem till en rar familj som sökte en väldigt snäll, lugn och trevlig hamster som trivdes att bo ensam.
Roslagens skriver bra om den här frågan tycker jag och jag är inne på samma spår som hon är. Läs gärna om ni är nyfikna: http://www.roslagshamstrar.se/par_eller_fler.html
Kommentarer
Trackback
