Nytillskott
Kent Ivarsen kom inom på lite fika idag och med sig hade han två små pojkar från Stockholm. Jag skulle egentligen bara ha en Satin bebis av Sebastian Mårtensson, men så frågade han om jag inte ville ta hand om en ung Mottled Argente-hane med engelska föräldrar också (Wellingtons). Och det gick ju inte att tacka nej till! Jag kommer inte satsa på Mottled särskilt mycket men några få kullar vittecknade hade varit roligt. Dels för att jag gillar Mottled och dels för att min första Campbellshona va just en Mottlad men jag beslutade mig sedan för att inte avla på henne eftersom hon vaktade sin bur rejält. Så ja, det blir lite fläckigt framöver ändå :-D
Han planerar jag lite smått att sätta ihop med Candytuft senare. Då kan jag få Dove och Black, med och utan Mottled.
Han planerar jag lite smått att sätta ihop med Candytuft senare. Då kan jag få Dove och Black, med och utan Mottled.
Lilla Satinen heter Viljami´s Eli Goes Glossy och han är Satin Opal. Han kommer så klart ingå i min Satinavel när han blivit större.
Tusen tack Sebastian för två fina och härliga pojkar!
Bebisar har flyttat idag
Idag flyttade fyra Campbellsbebisar. Ida (Kråkan) Andersson tog med sig sina två tjejer Scarlet Frost och Ilona Pureheart till Borås. Brent Lightning och Dianthus fick lifta med Ida och kommer hämtas av sin nya matte, Kimberley ikväll.
Annelie Persson (Zurvivings) mötte upp och jag överlämnade hennes tre nakenråttisar som bott hos oss över natten. Såå charmiga tjejer det va! Sedan blev det lite käk, en tur med Annelies bil, skratt och prat. En räddningsaction utförde vi (eller jag) så nu sover en liten, ensam, stackars Robbe-flicka ut i sin nya bur här. Jag ska leta reda på en kompis till henne och sen får vi se om de omplaceras eller om de får vara kvar här. Hon är så rädd men ack så söt! Hon blev helt överlycklig av att få en större bur, hus, leksaker och papper att boa med. En lyx hon inte haft förut, tyvärr.
Vi har bytt till torv i alla burarna, förutom till mössen somfår lättströ. Hamstrarna verkar tycka om det och de gräver gångar som aldrig förr! Det dammar lite när man häller det i burarna så vi får se hur det verkar vara. Men än så länge verkar det helt okej!
På fredag får vi kaffe-besök från Tyresö och med besöket liftar ett litet nytillskott... Viljami's Eli Goes Glossy är en liten Opal Satin Campbells som ska flytta ihop med Akito nu när hans alla kompisar flyttat hemifrån. Senare ska Eli ingå i min Satinavel.
Så bloggar jag inte innan dess lär jag presentera den lille på fredag iallafall :)
Slutligen en bild på vår nakenkatt Gris som ser ut att ha blivit pappa till tre minigrisar. Det är Annelies och Magdas nakenråttor som just anlänt hit i transportbur. Sen fick de flytta över i en stor bur och spendera natten här. Alla blev förtjusta i nakenfisarna vill jag lova. Kanske inte katterna dock... ;)
Crocker
I måndags va vi hos veterinären för att få bekräftat att Crocker har en tumör på magen. Man hoppas ju in i det sista att det kan vara något annat. Även om utväxten inte såg irriterad ut eller kändes mjuk hoppades jag väl på att det skulle vara en böld som gick att fixa.
Men veterinären var helt säker på att det är en tumör.
Den har kommit så fort! Jag hanterar alla hamstrar varje dag och jag har som vana att vända och kolla på magen för att se så bland annat doftkörteln ser okej ut. Men i helgen upptäckte jag en knuta.
Det här är ju sambons speciella favorit så det är extra tråkigt för honom.
Nu ska han få leva kungligt här tills han börjar må dåligt eller tumören växer sig så stor att den orsakar problem. Jag har nyss bytt till torv som strö vilket är kanon för honom. Det är väldigt mjukt och inte så rivigt som lättströ och spån. Han drar ju knölen i marken när han går.
Härlig dag
Idag har varit en superkul dag med massa skratt, fika och prat med Camilla och Pelle. Camilla har köpt Robbar och lite fler Vintervita och ska fortsätta sin avel och jag måste säga att jag är riktigt nyfiken på Robbarna. Jag har bara sett Robbar men inte hanterat dom. Måste nog åka upp och klämma lite på dom snart hihi.
Imorgon flyttar lilla Chorley till Lejonhjärtas. Det har tagit lite tid innan transport passade så hon har fått gå kvar med mamma Belinda och syrran Chickerell. Men nu äntligen kommer hon få komma hem till sin nya matte, Jessie. Jag önskar Jessie lycka till och jag hoppas Chorley kommer ge dig fina, trevliga små bebisar!
De sista ur Fable-kullen flyttar också hemifrån snart och byter adress till Borås och Skara. Det är tur jag får hem ett nytillskott från Viljami's snart ;)
Ihopsättningen mellan Aranjuez och Hope gick hur bra som helst så nu väntar jag på att se tecken på dräktighet. Det ska bli mysigt med lite Vintervita bebbsar igen, om det blir några.
Jag har de senaste dagarna fått så himla fina mail från bland annat Wilma i Göteborg som köpte två Vintervita av mig i våras. Hon köpte Abacuss och Blådåre (numera Malte) och Björk (numera Zelda) har bott hos henne fram tills dess att hon kunde flytta vidare upp till Skellefteå till sin matte Theres. Det värmer sååå i hjärtat!
Även Alicia har skickat ett så jätte fint mail som gjorde mig helt rörd. Ni är suveräna allihop!
Här är en snutt av Wilmas gulliga mail:
"Tänkte också bara säga att alla de små hamstrarna från dig är helt underbara! Alla tre är exemplar på riktigt "perfekta" hamstrar, både utséendemässigt & i temperamentet. Jag skulle verkligen mer än gärna avla vidare på deras fina gener. Var verkligen svårt & tungt att lämna Zelda uppe i Skellefteå men jag glädjer mig åt att jag har hennes bröder här & hoppas på att hon blir mamma så att jag kan snappa åt mig någon unge. Både Abacuss & Malte väger nu 56 gram & är så fina & underbara så. Hoppas allt är bra med dig & dina små. :)"
Stor kram till er!
Snygga Vildvittrans Amelia Fairfax
Honan som stannar ur Fable-kullen börjar bli en riktig skönhet! Man ser att hon brås på sin supersnygga pappa, Geishas Bring Me Joy & Love. Hon är nu två månader gammal och när hon är 3-4månader flyttar hon ihop med en pojkvän. Förhoppningsvis kommer hon ge snygga Satiner. Henne får jag nog ta med till någon utställning i framtiden tror jag. :)
Annars är det lugnt här hemma. Jag har bevittnat en parning hos de Vintervita så förhoppningsvis kommer här bebisar framöver. Vi gör ett nytt försök med lilla Kommervenkki (finsk import) efter att hon förlorade sin kull för några månader sedan, förmodligen pga en infektion. Hon har nu varit frisk och fin i några månader och denna gången byter vi hane. Crocker kommer gå i pension och istället får engelsmannen Mister Meringue göra ett försök. Han blev så glad när han fick hona igen, och efter att ha gått ensam sedan i våras blev Kommervenkki superglad över att få sällskap igen. Hon blev tyvärr "över" eftersom hon inte fick den dottern jag tänkt spara som sällskap åt henne och jag ville dessutom hålla henne under noga uppsikt och ge henne lite extra lyxmat så hon skulle repa sig ordentligt.
Hope och Aranjuez kommer flytta ihop alldeles strax också.
Hope och Aranjuez kommer flytta ihop alldeles strax också.
Smådjursträff
Igår var jag på smådjursträff hos vännen Annelie utanför Växjö. Det va sååå roligt! Tack snälla Annelie för att vi fick komma.
Vi va ett glatt gäng (SSV:are allihop tror jag) som bara satt och pratade massa djur. Naturligtvis tittade vi på alla Annelies fina djur (Chinchillor, möss, kaniner, råttor, hundar, pyggisar, hamstrar och lite till har hon) och på de vi hade tagit med oss. Själv tog jag med mig lite Campbells; Elizah och Candytuft, pojkgruppen med Akito, Dianthus och alla killarna ur Fable-kullen och lilla Caramell. Tre av bebisarna ur Fable-kullen stannade hos Annelie eftersom hon tingat dom i förväg. Jag behåller avelsrätten på en kille och det betyder att jag kan låna hem honom och ta en kull om jag skulle vilja framöver.
Vi va ett glatt gäng (SSV:are allihop tror jag) som bara satt och pratade massa djur. Naturligtvis tittade vi på alla Annelies fina djur (Chinchillor, möss, kaniner, råttor, hundar, pyggisar, hamstrar och lite till har hon) och på de vi hade tagit med oss. Själv tog jag med mig lite Campbells; Elizah och Candytuft, pojkgruppen med Akito, Dianthus och alla killarna ur Fable-kullen och lilla Caramell. Tre av bebisarna ur Fable-kullen stannade hos Annelie eftersom hon tingat dom i förväg. Jag behåller avelsrätten på en kille och det betyder att jag kan låna hem honom och ta en kull om jag skulle vilja framöver.
Magda hade massa vackra och trevliga möss med sig! Den som imponerade mest va en Dove Tan hona (som Annelie knep) och en Silver Agouti hane som va sååå mysig! Och några fuzzysar så klart. Det va så lockande att köpa med sig någon av de otingade hanarna, men nej, det får räcka med hanar nu. Har just nu fyra "stinkbomber" och en grupp tjejer. Med mig hem fick jag två egenuppfödda Splash-pojkar som har bott hos Magda ett tag men där de inte trivdes. Kanske de inte vill bo där det luktar flera andra hanar så nu bor de hos mig i eget rum igen och det funkar jätte bra hittills. Roligt att se dom igen!
Idag har jag faktiskt inte gjort så mycket mer än att ligga och sova. Blir så trött o "leabröten" av att vara iväg, men det är värt det att få komma iväg ibland och umgås med likasinnade.
Tack igen för en himla rolig eftermiddag och jag önskar Cornelius Grim, Salty Jack och Darius Zing lycka till i sitt nya hem!
Välkommen vackra Juni!
Idag flyttade vackra lilla Mapilamis Juni hit. När Maggan sa att hon ville ha en bebis ur C-kullen såg jag Juni och hennes syskon på bild och blev helt kär i deras färger. Verkligen små blåbär! Så det blev ett byte istället hihi. Juni har fortfarande väldigt fin färg, Sapphire utan gult/brunt och jag hoppas på att hon kommer ge fina Sapphire-bebisar i framtiden. Ett av mina mål rent utseendemässigt är att få fram snygga Sapphires. Det finns så många med för mycket gult i, men jag vill helst få till en riktigt mörk och härlig stålgrå färg dessutom. Där har jag väl något att bita i antar jag. Inte så lätt som det låter ;)
Annars har jag spenderat eftermiddagen och kvällen med att glukostesta alla mina Campbells. Jag har bebisar som är på gång att flytta och då passade jag på att även testa alla vuxna också. Gör det var tredje månad. Ingen visade något socker i urinen alls vilket känns jätte skönt!
De sista Campbellsbebisarna blev tingade idag också nu lagom till att de kan få börja flytta hemifrån. De första flyttar nu till helgen. Som sagt, alltid lite vemodigt, men också jätte roligt och jag är väldigt tacksam varje gång någon hör av sig och vill erbjuda de små fina hem!
De sista Campbellsbebisarna blev tingade idag också nu lagom till att de kan få börja flytta hemifrån. De första flyttar nu till helgen. Som sagt, alltid lite vemodigt, men också jätte roligt och jag är väldigt tacksam varje gång någon hör av sig och vill erbjuda de små fina hem!
Vackra Satiner
Jag är helt såld på Campbells Satiner. Deras päls blänker så himla vackert! En del ser mer blöta och rufsiga ut, vilket väl har sin charm de med. Akito är sådär rufsig. Lite rugguggla sådär ;)
Men Julia... Hon är så fin!
Jag tog lite kort på henne idag. Tyvärr gör inte bilderna henne rättvisa varken i glans eller färg. En kull till ska hon få innan hon går i pension.
Eftersom Satin är recessivt blir ungarna bärare av Satin-anlaget och i nästa generation kan jag få små blanka Vildvittror om jag parar med Satin-hanen Akito. En hona ur henner nuvarande kull ska jag redan spara. En liten Argente-tös som heter Amelia Fairfax.
Bildbomb på fina Julia som för övrigt är en väldigt snäll dam. Full fräs däremot så det är svårt att hinna fånga henne på bild.
2012-07-02 Chickerell har bytt färg!
Eller nää det har hon ju inte hihi. Men jag kom fram till att det är bättre för mig om jag behåller Sapphire-tjejen ur C-kullen än en Pearl som jag först hade tänkt. Sapphiren (Chorley) skulle Jessie få. Men som tur är ville hon byta så hennes Chorley blir Pearl och min Chickerell blir Sapphire. Jag har flera Pearl-hanar och dessutom vill jag arbeta för att försöka få fram riktigt bra Sapphire, vilket är en brist idag tycker jag.
Så här är nya Chickerell då. Himla söt tjej! Fin typ och okej färg. Det ska bli spännande att följa hennes utveckling!
Så här är nya Chickerell då. Himla söt tjej! Fin typ och okej färg. Det ska bli spännande att följa hennes utveckling!
2012-06-21 Underbara Campbells!
Jag blir bara mer och mer imponerad av Campbells faktiskt. Visst, några av de jag äger har visat tendenser till att vakta buren en aning. De som har gjort så upprepade gånger har jag valt att inte avla på eftersom det är en av flera saker jag vill arbeta för att få bort hos Campbells. Men de jag har i avel nu är alla väldigt trevliga och blir bara glada när man sätter ner händerna i buren.
Det är verkligen roligt att sitta och titta på Campbells. Deras beteende skiljer sig så mycket från Vintervita och det är verkligen intressant att se. När man väl har båda arterna förstår man mer än någonsin att det är mycket mer som skiljer dessa två arterna åt än vad man kanske kan förstå.
Roligast av allt är nog att se hur bebisarna leker med varandra på ett helt annat vis än vad de Vintervita gör. Vintervita kan också brottas lite och så, men Campbells lattjar med varandra jämt och de har verkligen roligt!
Nu har mina båda kullar blivit så gamla att jag var tvungen att dela upp honor och hanar. Det kan ibland vara lite trixigt att sätta ihop Vintervita och man behöver både ha tålamod, is i magen och lite olika stratergier. Så jag började med att skura och göra iordning burar. Nya saker i som inte luktade andra hamstrar. En neutral plats de kan träffas på utan att vakta sina territorium osv. Precis som jag gör vid ihopsättning av Vintervita.
Så började jag med att sätta ihop killarna i Fable-kullen med Akito som är en ung hane de aldrig träffat förut. Jag satt beredd att gå in och avbryta om det blev bråk, men det kändes ganska onödigt märkte jag sen. Bebisarna sprang omkring i hagen och lekte med varandra och Akito hängde på bäst han kunde. Men ganska snart tröttnade han och ville upp till mig istället. En stund senare satt Akito i en härlig bebis-hög och tvättade dom allihop.
Det har inte varit så mycket som ett pip ur den buren. Inga bråk, ingenting. En knapp vecka efteråt va det dags för Spring Flower-kullen att delas upp. Periwinkle ska stanna och vara sällskap åt Blackberry. Candytuft stannar som sällskap till mamma. Så det va bara att sätta ihop Periwinkle med Blackberry. Inga som helst problem där. Men så är det ju lilla Dianthus som ska flytta tillsammans med en pojke ur den andra kullen. Jag funderade på vad som skulle vara bäst att göra. Välja ut ett par hanar som en köpare får välja mellan som sällskap åt Dianthus och sätta dom ihop i en egen bur? Det hade varit okej, men kanske inte köparen vill ha just de jag har valt ut? Hade ju varit typiskt. Så jag tog mod till mig och släppte ner Dianthus, det svarta fåret, i stora killgruppen. Och.... INGENTING hände. De brydde sig inte. De kollade om han va en tjej. När de förstått att han inte va en flickvän blev han en i gänget direkt. Nu tumlar han runt och leker med sina nya "bröder" och sover med farbror Akito som om han aldrig gjort annat.
Underbart att se! Campbells säljer jag aldrig ensamma. Blir det udda antal får man antingen köpa tre eller får den som blir över vara kvar tills nästa kull kommer och han/hon kan få en kompis där. De är verkligen menade att bo i flockar.
Vintervita däremot kan vara lite mer luriga. Jag försöker alltid att sätta ihop Vintervita med en kompis. Funkar inte den kompisen provar jag med andra. Ibland får tyvärr en ny hane sitta ensam ett tag tills han kan flytta ihop med en hona om han inte går att sätta ihop med en annan hane. Sedan sparar jag en hane ur kullen som får bo med sin pappa. Det känns inte roligt att ha hanen ensam den tiden, men samtidigt har jag inte sett att de har mått dåligt direkt. En ensam Campbells däremot blir deppig. Jag är medveten om vad lagen säger och jag upplyser alltid mina köpare om det och säger att jag rekommenderar att man köper två. Men vill en köpare trots detta absolut bara köpa en hamster får de köpa en Vintervit jag tror kommer funka som ensam hamster. Vissa är väldigt tighta redan som ungar, andra drar sig lite mer undan från de andra.
Har man däremot två Vintervita som bor ihop och fungerar finns det inget härligare än att se dom ligga och sova tätt ihop, sitta sida vid sida och äta osv. Då känns det bra i hjärtat och det är så det egentligen ska vara.
Det är en svår fråga det där med att alltid sälja i par eller ej. Men jag kan inte gärna tvinga folk när jag själv har några få som absolut inte vill bo ihop med andra hamstrar. Detta är något jag vill arbeta med i min avel. Jag vill att ALLA hamstrar ska funka i par livet ut. Sookie fungerade inte ihop med någon annan än fertil hane, och så kan hon inte bo eftersom hon skulle få kull efter kull och det sliter dels på henne och sedan tillför det inget att ta massor av kullar med samma par. Jag trodde att hon skulle acceptera en dotter ur sin kull, men när ungarna började närma sig könsmognad tog det stopp och hon "slängde ut dom". Hon va så pass elak att jag var tvungen att sätta henne i egen bur. Jag hade egentligen tänkt ta en kull till på henne vid det laget, men jag lät bli av den anledningen. Eftersom hon fortfarande var ung fick hon flytta hem till en rar familj som sökte en väldigt snäll, lugn och trevlig hamster som trivdes att bo ensam.
Roslagens skriver bra om den här frågan tycker jag och jag är inne på samma spår som hon är. Läs gärna om ni är nyfikna: http://www.roslagshamstrar.se/par_eller_fler.html
Det är verkligen roligt att sitta och titta på Campbells. Deras beteende skiljer sig så mycket från Vintervita och det är verkligen intressant att se. När man väl har båda arterna förstår man mer än någonsin att det är mycket mer som skiljer dessa två arterna åt än vad man kanske kan förstå.
Roligast av allt är nog att se hur bebisarna leker med varandra på ett helt annat vis än vad de Vintervita gör. Vintervita kan också brottas lite och så, men Campbells lattjar med varandra jämt och de har verkligen roligt!
Nu har mina båda kullar blivit så gamla att jag var tvungen att dela upp honor och hanar. Det kan ibland vara lite trixigt att sätta ihop Vintervita och man behöver både ha tålamod, is i magen och lite olika stratergier. Så jag började med att skura och göra iordning burar. Nya saker i som inte luktade andra hamstrar. En neutral plats de kan träffas på utan att vakta sina territorium osv. Precis som jag gör vid ihopsättning av Vintervita.
Så började jag med att sätta ihop killarna i Fable-kullen med Akito som är en ung hane de aldrig träffat förut. Jag satt beredd att gå in och avbryta om det blev bråk, men det kändes ganska onödigt märkte jag sen. Bebisarna sprang omkring i hagen och lekte med varandra och Akito hängde på bäst han kunde. Men ganska snart tröttnade han och ville upp till mig istället. En stund senare satt Akito i en härlig bebis-hög och tvättade dom allihop.
Det har inte varit så mycket som ett pip ur den buren. Inga bråk, ingenting. En knapp vecka efteråt va det dags för Spring Flower-kullen att delas upp. Periwinkle ska stanna och vara sällskap åt Blackberry. Candytuft stannar som sällskap till mamma. Så det va bara att sätta ihop Periwinkle med Blackberry. Inga som helst problem där. Men så är det ju lilla Dianthus som ska flytta tillsammans med en pojke ur den andra kullen. Jag funderade på vad som skulle vara bäst att göra. Välja ut ett par hanar som en köpare får välja mellan som sällskap åt Dianthus och sätta dom ihop i en egen bur? Det hade varit okej, men kanske inte köparen vill ha just de jag har valt ut? Hade ju varit typiskt. Så jag tog mod till mig och släppte ner Dianthus, det svarta fåret, i stora killgruppen. Och.... INGENTING hände. De brydde sig inte. De kollade om han va en tjej. När de förstått att han inte va en flickvän blev han en i gänget direkt. Nu tumlar han runt och leker med sina nya "bröder" och sover med farbror Akito som om han aldrig gjort annat.
Underbart att se! Campbells säljer jag aldrig ensamma. Blir det udda antal får man antingen köpa tre eller får den som blir över vara kvar tills nästa kull kommer och han/hon kan få en kompis där. De är verkligen menade att bo i flockar.
Vintervita däremot kan vara lite mer luriga. Jag försöker alltid att sätta ihop Vintervita med en kompis. Funkar inte den kompisen provar jag med andra. Ibland får tyvärr en ny hane sitta ensam ett tag tills han kan flytta ihop med en hona om han inte går att sätta ihop med en annan hane. Sedan sparar jag en hane ur kullen som får bo med sin pappa. Det känns inte roligt att ha hanen ensam den tiden, men samtidigt har jag inte sett att de har mått dåligt direkt. En ensam Campbells däremot blir deppig. Jag är medveten om vad lagen säger och jag upplyser alltid mina köpare om det och säger att jag rekommenderar att man köper två. Men vill en köpare trots detta absolut bara köpa en hamster får de köpa en Vintervit jag tror kommer funka som ensam hamster. Vissa är väldigt tighta redan som ungar, andra drar sig lite mer undan från de andra.
Har man däremot två Vintervita som bor ihop och fungerar finns det inget härligare än att se dom ligga och sova tätt ihop, sitta sida vid sida och äta osv. Då känns det bra i hjärtat och det är så det egentligen ska vara.
Det är en svår fråga det där med att alltid sälja i par eller ej. Men jag kan inte gärna tvinga folk när jag själv har några få som absolut inte vill bo ihop med andra hamstrar. Detta är något jag vill arbeta med i min avel. Jag vill att ALLA hamstrar ska funka i par livet ut. Sookie fungerade inte ihop med någon annan än fertil hane, och så kan hon inte bo eftersom hon skulle få kull efter kull och det sliter dels på henne och sedan tillför det inget att ta massor av kullar med samma par. Jag trodde att hon skulle acceptera en dotter ur sin kull, men när ungarna började närma sig könsmognad tog det stopp och hon "slängde ut dom". Hon va så pass elak att jag var tvungen att sätta henne i egen bur. Jag hade egentligen tänkt ta en kull till på henne vid det laget, men jag lät bli av den anledningen. Eftersom hon fortfarande var ung fick hon flytta hem till en rar familj som sökte en väldigt snäll, lugn och trevlig hamster som trivdes att bo ensam.
Roslagens skriver bra om den här frågan tycker jag och jag är inne på samma spår som hon är. Läs gärna om ni är nyfikna: http://www.roslagshamstrar.se/par_eller_fler.html
2012-06-18 Oroväckande mail
Jag fick ett mail skrivet av en tjej med en fråga jag blev både överraskad och förfärad av. Naturligtvis svarade jag henne men väljer också att skriva lite om det här eftersom det tydligen är något som diskuterats på något forum eller liknande som jag har missat?
Tjejen som kontaktade mig berättade att andra uppfödare och/eller hamsterintresserade hade pratat om vad vi uppfödare gör mer ungar som inte blir sålda. Jag har tidigare deltagit i liknande diskussioner på forum där jag skrivit vart jag står. Men då har frågan varit om vi lämnar osålda hamstrar till djuraffär eller ej. Det gör inte jag men jag dömer inte andra som gör det så länge djuraffären är bra och håller sina djur på ett bra sätt. Men nu har frågan tagits ett steg längre och frågan som nu ställdes va om vi kan tänka oss avliva osålda hamstrar.
Inga frågor är dumma frågor och allt är intressant att prata om men tydligen hade någon eller några uttalat sig på ett sätt som visat att de faktiskt kunnat tänka sig göra det om "de blir tvungna". Jag blir både förvånad och mycket ledsen om det är så.
För att svara på frågan: Nej jag skulle aldrig avliva osålda hamstrar. Jag har aldrig tänkt tanken och jag blir ganska påverkad av diskussionen i sig.
De enda djuren som avlivas i mitt hem är sjuka djur.
Jag har inte haft några problem med att få mina hamstrar sålda än så länge, men har varje gång jag haft kull varit beredd på att ta hand om osålda ungar om de mot förmodan inte skulle få några nya hem. Det tycker jag är mitt ansvar som uppfödare. Jag avlar och sätter nya hamstrar till världen. Skulle folk inte vilja köpa det jag avlat fram ger det mig ingen rätt att ta livet av dessa friska djur.
Därför har jag gott om extra burar och jag skaffar mig inte fler hamstrar än att jag kan ta hand om osålda ungar också. Jag försöker också planera kullarna så att jag inte har allt för många på samma gång. Just nu har jag tre kullar hemma och det kommer jag akta mig för i framtiden. Helst vill jag ha en i taget, högst två. Ju fler ungar att sälja samtidigt desto större risk att inte få sålt alla så klart. Men nu fick jag min tredje lite som en överraskning "på köpet" när jag fick en hona av en annan uppfödare men det går nog bra det med. De trivs så bra ihop så det tar inte mer plats att behålla dom tills de blir sålda än att göra sig av med dom. Pojkarna går med Akito och flickorna går med mamman. Inga problem alls om de skulle få vänta någon månad eller två på sina nya hem. Betyder det att några får stanna för gott så är det så det får bli.
Visst skulle det innebära att jag kanske får vänta lite extra med nästa kull, men det gör inte mig något. Jag är tillräckligt ödmjuk för att anse att hamstervärlden inte går under om jag inte spottar fram ungar och jag har många år på mig att uppnå mina avelsmål så jag behöver inte skynda ;)
Nä, men åter till allvaret... Det är levande varelser vi håller på med och jag blir både arg, besviken och ledsen över att höra att det finns folk som anser att de har rätt att ta bort djur de själva har varit med och sätta till världen för att de inte blir sålda eller man har ont om plats. Verkligen kallhjärtat och otäckt.
I min avel handlar det inte om att komma först till något och jag kan utan vidare hålla igång mina linjer jag börjat bygga upp genom att bara ta några få kullar om året om efterfrågan säger mig att jag måste göra det. Mina antal kullar styrs en del av efterfrågan så klart. Avlar jag mer än det finns köpare får JAG ta konsekvenserna och dessutom se till att bromsa upp lite i framtiden. Det är inte djuren som ska ta konsekvenserna för vad jag som uppfödare gör. Jag skulle heller aldrig ta bort hamstrar som har mindre åtråvärda färger eller som inte är tillräckligt snygga rent typmässigt.
Jag vet inte om det är vanligt att man avlivar oönskade friska djur i hamstervärlden, men jag hoppas verkligen inte det. Hur som helst tar jag mina egna beslut och jag försöker alltid ta de besluten jag känner att jag kan stå för och vara stolt över.
Jag älskar alla mina djur och det innefattar även alla bebisar även om jag bara har de till låns tills de har hittat sina "riktiga" hem. Hur skulle jag då kunna avliva dem?
Tjejen som kontaktade mig berättade att andra uppfödare och/eller hamsterintresserade hade pratat om vad vi uppfödare gör mer ungar som inte blir sålda. Jag har tidigare deltagit i liknande diskussioner på forum där jag skrivit vart jag står. Men då har frågan varit om vi lämnar osålda hamstrar till djuraffär eller ej. Det gör inte jag men jag dömer inte andra som gör det så länge djuraffären är bra och håller sina djur på ett bra sätt. Men nu har frågan tagits ett steg längre och frågan som nu ställdes va om vi kan tänka oss avliva osålda hamstrar.
Inga frågor är dumma frågor och allt är intressant att prata om men tydligen hade någon eller några uttalat sig på ett sätt som visat att de faktiskt kunnat tänka sig göra det om "de blir tvungna". Jag blir både förvånad och mycket ledsen om det är så.
För att svara på frågan: Nej jag skulle aldrig avliva osålda hamstrar. Jag har aldrig tänkt tanken och jag blir ganska påverkad av diskussionen i sig.
De enda djuren som avlivas i mitt hem är sjuka djur.
Jag har inte haft några problem med att få mina hamstrar sålda än så länge, men har varje gång jag haft kull varit beredd på att ta hand om osålda ungar om de mot förmodan inte skulle få några nya hem. Det tycker jag är mitt ansvar som uppfödare. Jag avlar och sätter nya hamstrar till världen. Skulle folk inte vilja köpa det jag avlat fram ger det mig ingen rätt att ta livet av dessa friska djur.
Därför har jag gott om extra burar och jag skaffar mig inte fler hamstrar än att jag kan ta hand om osålda ungar också. Jag försöker också planera kullarna så att jag inte har allt för många på samma gång. Just nu har jag tre kullar hemma och det kommer jag akta mig för i framtiden. Helst vill jag ha en i taget, högst två. Ju fler ungar att sälja samtidigt desto större risk att inte få sålt alla så klart. Men nu fick jag min tredje lite som en överraskning "på köpet" när jag fick en hona av en annan uppfödare men det går nog bra det med. De trivs så bra ihop så det tar inte mer plats att behålla dom tills de blir sålda än att göra sig av med dom. Pojkarna går med Akito och flickorna går med mamman. Inga problem alls om de skulle få vänta någon månad eller två på sina nya hem. Betyder det att några får stanna för gott så är det så det får bli.
Visst skulle det innebära att jag kanske får vänta lite extra med nästa kull, men det gör inte mig något. Jag är tillräckligt ödmjuk för att anse att hamstervärlden inte går under om jag inte spottar fram ungar och jag har många år på mig att uppnå mina avelsmål så jag behöver inte skynda ;)
Nä, men åter till allvaret... Det är levande varelser vi håller på med och jag blir både arg, besviken och ledsen över att höra att det finns folk som anser att de har rätt att ta bort djur de själva har varit med och sätta till världen för att de inte blir sålda eller man har ont om plats. Verkligen kallhjärtat och otäckt.
I min avel handlar det inte om att komma först till något och jag kan utan vidare hålla igång mina linjer jag börjat bygga upp genom att bara ta några få kullar om året om efterfrågan säger mig att jag måste göra det. Mina antal kullar styrs en del av efterfrågan så klart. Avlar jag mer än det finns köpare får JAG ta konsekvenserna och dessutom se till att bromsa upp lite i framtiden. Det är inte djuren som ska ta konsekvenserna för vad jag som uppfödare gör. Jag skulle heller aldrig ta bort hamstrar som har mindre åtråvärda färger eller som inte är tillräckligt snygga rent typmässigt.
Jag vet inte om det är vanligt att man avlivar oönskade friska djur i hamstervärlden, men jag hoppas verkligen inte det. Hur som helst tar jag mina egna beslut och jag försöker alltid ta de besluten jag känner att jag kan stå för och vara stolt över.
Jag älskar alla mina djur och det innefattar även alla bebisar även om jag bara har de till låns tills de har hittat sina "riktiga" hem. Hur skulle jag då kunna avliva dem?
2012-06-10 Nykomlingar & trevligt besök
I fredags kom Ingunn som driver Snögatans uppfödning tillsammans med sina döttrar i Gävle hem till mig. Hon hade kört inom Helena på vägen ner och hämtat tre hamstrar jag skulle ha (trodde jag).
Att träffa henne va sååå trevligt! Hade kunnat prata hamster med henne i evigheter! Synd hon bor så långt borta bara.
Jag tycker att Ingunn har så "bra tänk" och det är skönt att bolla tankar och idéer med någon som är i samma skede i sin uppfödning som jag själv är.
På väg ner ringde hon och sa att hon hade mina hamstrar med sig och en överraskning från Roslagens. Och ja... Överraskad blev jag, minst sagt haha.
Jag fick en otroligt snygg Vintervit Agouti Pearl hona. Finaste honan jag haft hittills och jag är otroligt glad att Helena ville undvara henne. Så fort hon bott in sig lite mer och jag fått stamtavlan på henne kommer hon läggas upp bland Vintervita honor.
Att träffa henne va sååå trevligt! Hade kunnat prata hamster med henne i evigheter! Synd hon bor så långt borta bara.
Jag tycker att Ingunn har så "bra tänk" och det är skönt att bolla tankar och idéer med någon som är i samma skede i sin uppfödning som jag själv är.
På väg ner ringde hon och sa att hon hade mina hamstrar med sig och en överraskning från Roslagens. Och ja... Överraskad blev jag, minst sagt haha.
Jag fick en otroligt snygg Vintervit Agouti Pearl hona. Finaste honan jag haft hittills och jag är otroligt glad att Helena ville undvara henne. Så fort hon bott in sig lite mer och jag fått stamtavlan på henne kommer hon läggas upp bland Vintervita honor.
Andra nykomlingarna och också en nyhet hos Vildvittrans är Satin Campbells. Jag har alltid tyckt om Satiner och har haft Marsvin i Satin (tyvärr hade de hälsoproblem som gjorde att jag inte fortsatte med dessa men det finns inga hälsoproblem knutna till hamster-satiner som väl är) och har/har haft möss i Satin också. Så givetvis har jag varit sugen på att ha Satin i min hamsteravel också! De är inte för alla. Antingen gillar man dom eller så gör man det inte. De har lite längre päls än vanliga Campbells och de ser taggigt rufsiga ut. Men jag tycker de är otroligt charmiga och väldigt vackra med sin alldeles glänsande och glittrande päls.
Jag fick en ung Satin Albino hane. Otroligt lugn och mycket snäll pojke. Tyvärr har jag inget jätte bra kort på honom så en mobilbild får duga så länge. Jag brukar få välja namn själv på hamstrarna jag får av Helena och får jag det även denna gång kommer han heta Roslagens Blushing Akito. Namnet kommer från en vacker rosa ros, och han är ju faktiskt lite rosa med sin rosa hud som lyser igenom lite och de ljust ljust röda ögonen.
Jag fick en ung Satin Albino hane. Otroligt lugn och mycket snäll pojke. Tyvärr har jag inget jätte bra kort på honom så en mobilbild får duga så länge. Jag brukar få välja namn själv på hamstrarna jag får av Helena och får jag det även denna gång kommer han heta Roslagens Blushing Akito. Namnet kommer från en vacker rosa ros, och han är ju faktiskt lite rosa med sin rosa hud som lyser igenom lite och de ljust ljust röda ögonen.
Argente är sååå vackert i Satin tycker jag! Dåligt mobilkort detta med, men fler bilder kommer så småningom.
Överraskningen då? Jooo, det va ju som så att Helena hade tänkt att jag skulle ha Satin Argente-honan ovan, men hon råkade ha en kull bebisar just nu. Så jag fick sju ungar tillsammans med mamman hihi. De är inte Satiner men Satin-bärare. Finns både flickor och pojkar i färgerna Argente och Albino. Jätte söta!
2012-06-10 Älskade Singel
Vildvittrans Single Girl har varit speciell för oss alla. Dels är hon vår första egenuppfödda Campbells men också så otroligt snäll, trevlig, social och söt. Jag har ofta kallat henne för "ängeln" när jag pratat och skrivit om henne. Och snart kommer hon med all sannolikhet bli en riktig ängel.
Ikväll testade hon positivt för diabetes. Hon är idag 5 veckor och någon dag gammal. Största utslag på stickan så det råder inget tvivel. Hon har redan börjat dricka mycket vatten. Det här känns så otroligt tungt!
Diabetes är tyvärr vanligt på Campbells och ska man föda upp dessa får man vara beredd på att man kommer att råka ut för detta. Jag trodde mig vara förberedd på det men usch vad svårt det är när det händer. Och kanske jag hade hoppats på att det inte skulle dyka upp på min första Campbells-unge.
Det finns inget insulin att ge en hamster så det finns ingen hjälp jag kan ge henne. Hade det inte varit så mycket socker i urinen hade det kunnat hjälpa med en mycket strikt kost. Men efter att ha pratat med andra uppfödare har jag insett att ett foderbyte inte kommer göra så mycket skillnad. Jag ska göra ett försök genom att enbart ge henne duvblandning ett tag efter att ha pratat med duktiga Sebastian Mårtensson (Viljami´s) och se om det gör skillnad. Men jag tror ärligt inte hon har så lång tid på sig att ett foderbyte kan göra någon skillnad.
Det känns iallafall som beslutet om att inte sälja någon Campbells innan de fyllt fem veckor och då kan testas är helt rätt beslut.
Detta tog kål på glädjen över nykomlingarna och det supertrevliga besöket av Ingunn i fredags o lördags. Men jag ska strax skriva om det också.
Ikväll testade hon positivt för diabetes. Hon är idag 5 veckor och någon dag gammal. Största utslag på stickan så det råder inget tvivel. Hon har redan börjat dricka mycket vatten. Det här känns så otroligt tungt!
Diabetes är tyvärr vanligt på Campbells och ska man föda upp dessa får man vara beredd på att man kommer att råka ut för detta. Jag trodde mig vara förberedd på det men usch vad svårt det är när det händer. Och kanske jag hade hoppats på att det inte skulle dyka upp på min första Campbells-unge.
Det finns inget insulin att ge en hamster så det finns ingen hjälp jag kan ge henne. Hade det inte varit så mycket socker i urinen hade det kunnat hjälpa med en mycket strikt kost. Men efter att ha pratat med andra uppfödare har jag insett att ett foderbyte inte kommer göra så mycket skillnad. Jag ska göra ett försök genom att enbart ge henne duvblandning ett tag efter att ha pratat med duktiga Sebastian Mårtensson (Viljami´s) och se om det gör skillnad. Men jag tror ärligt inte hon har så lång tid på sig att ett foderbyte kan göra någon skillnad.
Det känns iallafall som beslutet om att inte sälja någon Campbells innan de fyllt fem veckor och då kan testas är helt rätt beslut.
Detta tog kål på glädjen över nykomlingarna och det supertrevliga besöket av Ingunn i fredags o lördags. Men jag ska strax skriva om det också.
Nya bloggen!
Eftersom flera har haft problem att komma in på min hemsida hos Weebly har jag nu lagt upp en hemsida hos Wix istället. Tyvärr finns inte någon blogg i html-redigeraren där, så jag har startat en blogg här istället. Jag får se om den blir temporär eller om jag stannar kvar här.
Eftersom en del har velat läsa inlägg de inte kommit åt på min gamla hemsida publicerar jag de senaste inläggen här.
Nya blogginlägg kommer det inom kort :)
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
